När det inte går att somna

Klockan hann bli långt efter 02 i morse innan jag somnade. Allt snurrade varv på varv i huvudet och tillslut tände jag lampan vid sängen och bestämde mig för att skriva av mig i min "Can't Sleep Write Now"-dagbok. Den är perfekt för nätter när man behöver en urladdning eller bara tidsfördriv innan man försöker sova igen. Ofta använder jag de blanka dagbokssidorna för att fritt skriva ner det som ligger och skaver i huvudet men det finns också listor på olika teman eller frågeställningar i boken som man kan besvara. På varje sida fyller man i vilket datum det är och vad klockan är. Det är fascinerande att gå tillbaka genom dagboken ibland. Man skriver ofta andra saker mitt i natten, än man hade gjort på dagen.
 
 
När klockan sen ringde vid halv 8 tyckte jag i alla fall att jag kommit lindrigt undan. Jag kände mig förvånansvärt pigg och kokade havregrynsgröt till frukost som jag åt med färska jordgubbar och cashewnötssmör. Det var inte förrän efter lunch som jag egentligen började märka av att jag nuförtiden sover fler timmar än vad jag brukade. I många år var kroppen van vid att sova 3-4 timmar per natt men riktigt så är det inte längre även om jag haft problem med sömnen igen nu de senaste veckorna. Igår vad första gången sen flytten tillbaka till Sverige som jag övervägde att ta sömnpiller, något som jag gjorde varje natt i en lång period.
 
När brorsan ringde för att höra om vi skulle träna efter jobbet så hann jag tveka i 0.2 sekunder innan jag sa ja. Det var frestande att säga nej och bara gå hem och sova middag på soffan men jag visste att jag skulle ångra det också. Ibland är det skönt förstås men ofta slutar det med att jag sover lite för länge och känner mig alldeles matt och dåsig efteråt. Det blev ett ryggpass med lite cardio istället och det var jag glad för när det var färdigt, såklart. Det där om att man bara ångrar pass man hoppar över är verkligen sant.
 
Nu är det dags igen och jag hoppas verkligen, verkligen att jag kan somna i rimlig tid nu. Egentligen skulle jag ha lagt undan datorn och telefonen och avslutat kvällen med läsning istället så hade det säkert varit lättare att komma till ro men det får bli en annan dag.

Throwback...

Hela veckan har jag laddat för fredag - min kväll då jag ser det nya avsnittet av Riverdale på Netflix. Hela veckan. Inte en enda dag went by utan att jag påminde någon kollega om att på fredag hurrni, då ska jag mysa ner mig i soffan, laga god mat, bubbla vatten med päronsmak i min mest älskade ägodel (min sodastreamer) och titta på Riverdale.
 
Trodde jag... men ser ut att vara säsongsuppehåll. Så typiskt när man verkligen längtat efter något så mycket. Riverdale påminner mig om Pretty Little Liars på det sättet att det krävs lite hjärnaktivitet efter varje avsnitt för att sortera alla intryck och stämma av sina egna teorier med var som fortfarande är möjligt. Samtidigt är den vackert producerad och smart. Jag fastnade med en gång endast några sekunder in i pilotavsnittet och bara nu när jag skriver om den så längtar jag igen efter nästa avsnitt!
 
För att rädda min fredagskväll så läste jag på om nya Pirates of the Caribbean-filmen som har premiär om bara några veckor och jag visste ju att Henry, Will och Elizabeths son skulle dyka upp men hade inte reflekterat över vem som skulle spela honom. När jag insåg hastigt och lustigt att det var Brenton Thwaites så höll jag på att ramla av soffan. Lillkillen från Blue Lagoon: The Awakening?! Superroligt för honom att det tuffat på så bra men oj vad jag plötsligt kände mig gammal. Hur som helst så kommer det bli helt perfekt det där för visst sjutton är han ganska lik Orlando Bloom och redan 2011/2012 var han en hejare på att både simma och ta av sig tröjan...
 
 
 Brenton här med tröja... tyvärr. Han är precis som jag född 89, så jag får fortfarande ha en liten crush på honom tänker jag.
 
Höjdpunkten när det kommer till femte Pirates-filmen är ju fortfarande Johnny Depp såklart. Första filmen såg jag fem gånger på bio när den precis var ny. Anar att jag kanske nöjer mig med att se den här nya en (eller två) gånger men lovar ingenting. Den kanske är superbra? Vägrar ha fördomar bara för att det är film nr fem. T.ex tycker jag att fjärde Pirates-filmen var bättre än nr två så man vet aldrig.
 
Hur som helst så slutade min fredagskväll med att jag var tvungen att se Blue Lagoon: The Awakening (viktigt! Finns ju två andra Blue Lagoon-filmer som man inte vill förväxla denna version med!) igen after all these years. Den finns på Netflix och jag hade glömt att den är ganska R-rated för att vara en tonårsfilm. Satte nästan mina fredags-tacos i halsen vid ett par tillfällen. Blev också nykär i ett par låtar från soundtracket som jag inte heller lyssnat på sen tidigt 2000-tal, t.ex I Do av Dave Thomas Junior som ju är så fin!
 
 
Lördagen lider i alla fall mot sitt slut nu och jag har hunnit städa, komma ifatt med disken, lyssnat på David Batras podd och körde ett gympass innan middagen på lilla gymmet längre ner på gatan. Det var helt tomt och jag kunde skratta högt åt mina poddar mellan övningarna. Älskar när jag har gymmet för mig själv och det händer aldrig på stora gymmet dit jag går mest. Sen körde jag kylskåpsrensning till middag vilket resulterade i en toppengod wok. Har också hunnit rensa hårddisken på datorn, lagt över en massa på min externa hårddisk och bokat tvättstugan. Tänk om man kunde vara så produktiv varje dag?