Favoritpoddarna

Podcasts har revolutionerat mitt liv tror jag! Helt perfekt när man inte vill titta på en video på Youtube, man sitter fel till för att läsa en bok och man känner för något annat än en ljudbok. Det finns så fantastiskt många bra podcasts att välja på just nu och det finns något så fint i att vem som helst egentligen kan ta en häftig podcast-ide och dela den med världen. Just för att det finns så mycket att välja på är det dock ibland svårt att veta var man ska börja. Jag har i alla fall fyra favoriter som jag kommer tillbaka till vecka efter vecka och tillslut känns personerna bakom nästan som vänner som man delar sin vecka med.
 
1. Adam & Kompani (Adam Alsing, Daniel Breitholtz, Vanessa Falk)
Podden jag lyssnat på längst och den enda där jag gått tillbaka och lyssnat på alla avsnitt igen, från början. Jag är möjligtvis inte helt oberoende då jag har i alla fall tre nuvarande eller f.d kollegor som har varit med i podden. En humorpodd som genuint piggar upp vilken dag, powerwalk eller soffkväll som helst. Adam, Daniel och Vanessa gör mig på gott humör varje vecka och jag går riktigt och längtar efter nästa avsnitt varje vecka. Eftersom de inte klipper podden så får lyssnaren verkligen ta del av ett genuint oredigerat samtal mellan tre vänner med allt vad det innebär. De blandar ämnen högt och lågt och det kan vara personliga saker eller reflektioner över saker som hänt den senaste veckan. Jag lyssnar på Spotify-appen eller Apples Podcasts-app. Nya avsnitt varje tisdag.
 
2. Mads og Monopolet (P3 Danmark) / Dilemma (Bauer Media Sverige)
Detta är egentligen två olika poddar men ett och samma tips. Den första, Mads og Monopolet är det danska originalet och ett radioprogram som sänds på danska P3 som sen klipps om till podcast. Programledare Mads har en panel i studion som består av en mix av artister, mediaprofiler, politiker, sportprofiler och komiker. Panelen är olika varje vecka och de danska lyssnarna mailar eller ringer in med olika dilemman de behöver hjälp med. Det kan vara ganska bisarra nästan såpopera-liknande saker eller enklare saker som hur man hanterar en granne som beter sig illa eller huruvida det är en bra idé att skriva på sitt CV att man varit värdinna på Swinger-klubb. Dilemma är den svenska motsvarigheten och ett radioprogram på Mix Megapol med exakt samma format som den danska, men på svenska förstås. Även Dilemma finns som podcast via Radioplay-appen eller på radioplay.se och genom Apples podcasts-app (där även Mads og Monopolet finns om man som jag, talar danska).
 
 
3. Under the Skin with Russell Brand
Trots att Russell är lite lugnare och mer sansad i denna podcastserie än vad han ofta är på standup-scenen ska man nog i alla fall fatta i alla fall lite av "grejen" med Russell för att kunna lyssna och ta till sig det han och hans gäster förmedlar. Ogillar man honom från början är det bättre att skippa hans poddar helt enkelt men om man ger honom en chans så finns det verkligen så många viktiga ämnen som behandlas i dessa avsnitt. Han bjuder in olika gäster som hjälper honom att diskutera och utforska livets sanningar, mindfulness, terror, politik och spirualitet. Avsnitten är ganska långa (några av dem över en timme långa) men helt klart värt det om man vill utmana sig själv och se närmare på den tomma och bortvända värld vi skapat runt omkring oss själva. Nya avsnitt kommer vanligtvis på onsdagar och jag lyssnar på den via Apples podcasts-app.
 
4. The Debrief (Bauer Media UK)
Tessa och Stevie är två vänninor som varje vecka ger vuxenvärld-tips. Målgruppen är nog egentligen några år yngre än vad jag är men jag älskar deras ton och humor och skrattar högt varje gång jag lyssnar! De börjar varje avsnitt med att dela med sig av en vuxenpoängsgivande sak de gjort veckan innan och som ung vuxen (som jag fortfarande anser mig själv vara på många sätt) känner man igen sig i så mycket. De har ett tema per avsnitt, som t.ex hur man sover bättre, hur man blir mer självsäker på jobbet, hur man kommer över en rädsla eller som i senaste avsnittet; hur man överlever någon annans bröllop. Allt är levererat med en rejäl dos humor och de bjuder verkligen på sig själva. Podden är producerad av Bauer Media i London och är på engelska.

När det inte går att somna

Klockan hann bli långt efter 02 i morse innan jag somnade. Allt snurrade varv på varv i huvudet och tillslut tände jag lampan vid sängen och bestämde mig för att skriva av mig i min "Can't Sleep Write Now"-dagbok. Den är perfekt för nätter när man behöver en urladdning eller bara tidsfördriv innan man försöker sova igen. Ofta använder jag de blanka dagbokssidorna för att fritt skriva ner det som ligger och skaver i huvudet men det finns också listor på olika teman eller frågeställningar i boken som man kan besvara. På varje sida fyller man i vilket datum det är och vad klockan är. Det är fascinerande att gå tillbaka genom dagboken ibland. Man skriver ofta andra saker mitt i natten, än man hade gjort på dagen.
 
 
När klockan sen ringde vid halv 8 tyckte jag i alla fall att jag kommit lindrigt undan. Jag kände mig förvånansvärt pigg och kokade havregrynsgröt till frukost som jag åt med färska jordgubbar och cashewnötssmör. Det var inte förrän efter lunch som jag egentligen började märka av att jag nuförtiden sover fler timmar än vad jag brukade. I många år var kroppen van vid att sova 3-4 timmar per natt men riktigt så är det inte längre även om jag haft problem med sömnen igen nu de senaste veckorna. Igår vad första gången sen flytten tillbaka till Sverige som jag övervägde att ta sömnpiller, något som jag gjorde varje natt i en lång period.
 
När brorsan ringde för att höra om vi skulle träna efter jobbet så hann jag tveka i 0.2 sekunder innan jag sa ja. Det var frestande att säga nej och bara gå hem och sova middag på soffan men jag visste att jag skulle ångra det också. Ibland är det skönt förstås men ofta slutar det med att jag sover lite för länge och känner mig alldeles matt och dåsig efteråt. Det blev ett ryggpass med lite cardio istället och det var jag glad för när det var färdigt, såklart. Det där om att man bara ångrar pass man hoppar över är verkligen sant.
 
Nu är det dags igen och jag hoppas verkligen, verkligen att jag kan somna i rimlig tid nu. Egentligen skulle jag ha lagt undan datorn och telefonen och avslutat kvällen med läsning istället så hade det säkert varit lättare att komma till ro men det får bli en annan dag.

Throwback...

Hela veckan har jag laddat för fredag - min kväll då jag ser det nya avsnittet av Riverdale på Netflix. Hela veckan. Inte en enda dag went by utan att jag påminde någon kollega om att på fredag hurrni, då ska jag mysa ner mig i soffan, laga god mat, bubbla vatten med päronsmak i min mest älskade ägodel (min sodastreamer) och titta på Riverdale.
 
Trodde jag... men ser ut att vara säsongsuppehåll. Så typiskt när man verkligen längtat efter något så mycket. Riverdale påminner mig om Pretty Little Liars på det sättet att det krävs lite hjärnaktivitet efter varje avsnitt för att sortera alla intryck och stämma av sina egna teorier med var som fortfarande är möjligt. Samtidigt är den vackert producerad och smart. Jag fastnade med en gång endast några sekunder in i pilotavsnittet och bara nu när jag skriver om den så längtar jag igen efter nästa avsnitt!
 
För att rädda min fredagskväll så läste jag på om nya Pirates of the Caribbean-filmen som har premiär om bara några veckor och jag visste ju att Henry, Will och Elizabeths son skulle dyka upp men hade inte reflekterat över vem som skulle spela honom. När jag insåg hastigt och lustigt att det var Brenton Thwaites så höll jag på att ramla av soffan. Lillkillen från Blue Lagoon: The Awakening?! Superroligt för honom att det tuffat på så bra men oj vad jag plötsligt kände mig gammal. Hur som helst så kommer det bli helt perfekt det där för visst sjutton är han ganska lik Orlando Bloom och redan 2011/2012 var han en hejare på att både simma och ta av sig tröjan...
 
 
 Brenton här med tröja... tyvärr. Han är precis som jag född 89, så jag får fortfarande ha en liten crush på honom tänker jag.
 
Höjdpunkten när det kommer till femte Pirates-filmen är ju fortfarande Johnny Depp såklart. Första filmen såg jag fem gånger på bio när den precis var ny. Anar att jag kanske nöjer mig med att se den här nya en (eller två) gånger men lovar ingenting. Den kanske är superbra? Vägrar ha fördomar bara för att det är film nr fem. T.ex tycker jag att fjärde Pirates-filmen var bättre än nr två så man vet aldrig.
 
Hur som helst så slutade min fredagskväll med att jag var tvungen att se Blue Lagoon: The Awakening (viktigt! Finns ju två andra Blue Lagoon-filmer som man inte vill förväxla denna version med!) igen after all these years. Den finns på Netflix och jag hade glömt att den är ganska R-rated för att vara en tonårsfilm. Satte nästan mina fredags-tacos i halsen vid ett par tillfällen. Blev också nykär i ett par låtar från soundtracket som jag inte heller lyssnat på sen tidigt 2000-tal, t.ex I Do av Dave Thomas Junior som ju är så fin!
 
 
Lördagen lider i alla fall mot sitt slut nu och jag har hunnit städa, komma ifatt med disken, lyssnat på David Batras podd och körde ett gympass innan middagen på lilla gymmet längre ner på gatan. Det var helt tomt och jag kunde skratta högt åt mina poddar mellan övningarna. Älskar när jag har gymmet för mig själv och det händer aldrig på stora gymmet dit jag går mest. Sen körde jag kylskåpsrensning till middag vilket resulterade i en toppengod wok. Har också hunnit rensa hårddisken på datorn, lagt över en massa på min externa hårddisk och bokat tvättstugan. Tänk om man kunde vara så produktiv varje dag?

Vecka 1, dag 7

Det gör ont i magen på mig när jag tänker på den ensamhet och utanförskap som måste finnas för att någon ska komma till en punkt där de inte har mer att leva för än tanken på att i något störres namn, dö. Nu vet vi ju inte så mycket om denna man och hans motivation, om det var spontant eller planerat... men vi vet att han stal barn från mammor och pappar, någons son och någons dotter. För alltid. För vaddå? För att sätta skräck i oss? För att slå sönder ett tryggt samhälle från insidan? För att protestera mot det han vägrat lämna när han fick domen om utvisning? Man fylls av sorg och frågor och man har inga svar och ingenting man kan ge de familjer han slitit sönder med sin vansinnesfärd genom Stockholm.
 
Det kändes extra bra att få krama om min lillebror idag och samtidigt känner jag mig så ledsen för de anhöriga till fredagens offer som står tomhänta nu.
 
Lördag morgon stod jag 06.45 nere i tvättstugan och tittade ut genom källarfönstren på ett trött och grådisigt Stockholm. Det duggregnade uppgivet medan jag gick på tysta gator till ICA Maxi för att köpa frukost. Alla morgonpigga i butiken var dämpade och tysta i gångarna och ett försiktigt "visst fixar vi det här?" hängde som i luften. När söndag morgon kom så badade Stockholm i solsken och jag promenerade tillbaka in till stan. Det kändes som en helt ny och en alldeles gammal stad på samma gång.
 
Före middagen mötte jag min bror vid gymmet och vi tog ut oss rejält i de för en gångs skull halvtomma lokalerna. Efteråt lagade vi biff med bambuskott till middag samtidigt som vi lagade kyckling i ugnen till nästa veckas matlådor. Vi tittade på Planet Earth och mindes gamla svenska band och hits från tidigt 2000-tal och tittade på gamla musikvideor. Det är sådana här kvällar jag känner enorm tacksamhet för fina syskonrelationer och det faktum att vad man än vill ge sig in i så finns det alltid någon som hakar på och hejar på!
 
I morgon blir det jobb uppe på kontoret innan simhallen för en timmes simning och sen eventplanering inför sommaren. Med ett så pass bra träningspass i ryggen känner jag mig redo för ytterligare en utmaningsvecka.
 
 

Årets äventyr

Omväxling förnöjer! I morse var jag sur och grinig en stund. Jag hade inte sovit så gott och kände mig lite stressad av oklar anledning. Detta trots att jag visste att jag hade ett spännande möte på jobbet och jag vaknade med lagom mycket träningsvärk. Det är lätt då att man låter det humöret styra resten av dagen då. Bestämde mig för att det vore dumt och gjorde en klassisk lista över vad som nog och definitivt ligger och skaver. Det gick ganska fort att erkänna för mig själv att jag tyckte att jag hade prioriterat lite dumt i ett par dagar och kände att jag låg efter i min eventplanering till sommaren. Därför pusslade jag om i agendan efter jobbet och såg till att ta tag i "skavsåret". En annan del av min 13-veckorsutmaning till mig själv är nämligen att lyssna mer på mig själv och vara ärligare med mig själv när jag märker att jag har något som stressar.
 
Därför dedikerade jag eftermiddag till att rodda lite med både eventet i Chicago och i Stockholm i sommar. Det är fortfarande massor att göra såklart och jag har lite mindre tid på mig den här gången än vanligt men vi provar nya saker den här gången och det känns speciellt roligt att få flytta eventet till kära Stockholm för första gången.
 
 
När jag och James hade första eventet i Europa 2015 så var det många som reagerade med att tvivla på om de faktiskt kunde resa själva, hade frågor som var intelligenta nog, om de skulle ha något intressant att säga... Jag tog emot så många mail från människor från olika länder som kände att Köpenhamn låg på andra sidan jordklotet. För vissa hade Köpenhamn lika gärna kunnat ligga på månen. Det slog mig att sådant som jag tog som självklart - att det går hur bra som helst att boka ett flyg och dra iväg själv för att träffa nya vänner under vägen, finns det andra som är livrädda för eller helt säkra på inte alls går. Jag är glad idag över att många lät sig övertalas och fortarande idag delar med sig till mig av sina upplevelser. Att komma till Köpenhamn gick så bra att de nu reser ännu längre och konversationerna i Köpenhamn öppnade upp för nya vänskaper och långa mailväxlingar som betyder något alldeles speciellt. Det påminner mig varje dag om att även det mest random och galna äventyr är värt pirret i magen. Man lär sig alltid något nytt och varje dag är en möjlighet att träffa nya människor att vara modig tillsammans med.
 
#happichallenge