Throwback...

Hela veckan har jag laddat för fredag - min kväll då jag ser det nya avsnittet av Riverdale på Netflix. Hela veckan. Inte en enda dag went by utan att jag påminde någon kollega om att på fredag hurrni, då ska jag mysa ner mig i soffan, laga god mat, bubbla vatten med päronsmak i min mest älskade ägodel (min sodastreamer) och titta på Riverdale.
 
Trodde jag... men ser ut att vara säsongsuppehåll. Så typiskt när man verkligen längtat efter något så mycket. Riverdale påminner mig om Pretty Little Liars på det sättet att det krävs lite hjärnaktivitet efter varje avsnitt för att sortera alla intryck och stämma av sina egna teorier med var som fortfarande är möjligt. Samtidigt är den vackert producerad och smart. Jag fastnade med en gång endast några sekunder in i pilotavsnittet och bara nu när jag skriver om den så längtar jag igen efter nästa avsnitt!
 
För att rädda min fredagskväll så läste jag på om nya Pirates of the Caribbean-filmen som har premiär om bara några veckor och jag visste ju att Henry, Will och Elizabeths son skulle dyka upp men hade inte reflekterat över vem som skulle spela honom. När jag insåg hastigt och lustigt att det var Brenton Thwaites så höll jag på att ramla av soffan. Lillkillen från Blue Lagoon: The Awakening?! Superroligt för honom att det tuffat på så bra men oj vad jag plötsligt kände mig gammal. Hur som helst så kommer det bli helt perfekt det där för visst sjutton är han ganska lik Orlando Bloom och redan 2011/2012 var han en hejare på att både simma och ta av sig tröjan...
 
 
 Brenton här med tröja... tyvärr. Han är precis som jag född 89, så jag får fortfarande ha en liten crush på honom tänker jag.
 
Höjdpunkten när det kommer till femte Pirates-filmen är ju fortfarande Johnny Depp såklart. Första filmen såg jag fem gånger på bio när den precis var ny. Anar att jag kanske nöjer mig med att se den här nya en (eller två) gånger men lovar ingenting. Den kanske är superbra? Vägrar ha fördomar bara för att det är film nr fem. T.ex tycker jag att fjärde Pirates-filmen var bättre än nr två så man vet aldrig.
 
Hur som helst så slutade min fredagskväll med att jag var tvungen att se Blue Lagoon: The Awakening (viktigt! Finns ju två andra Blue Lagoon-filmer som man inte vill förväxla denna version med!) igen after all these years. Den finns på Netflix och jag hade glömt att den är ganska R-rated för att vara en tonårsfilm. Satte nästan mina fredags-tacos i halsen vid ett par tillfällen. Blev också nykär i ett par låtar från soundtracket som jag inte heller lyssnat på sen tidigt 2000-tal, t.ex I Do av Dave Thomas Junior som ju är så fin!
 
 
Lördagen lider i alla fall mot sitt slut nu och jag har hunnit städa, komma ifatt med disken, lyssnat på David Batras podd och körde ett gympass innan middagen på lilla gymmet längre ner på gatan. Det var helt tomt och jag kunde skratta högt åt mina poddar mellan övningarna. Älskar när jag har gymmet för mig själv och det händer aldrig på stora gymmet dit jag går mest. Sen körde jag kylskåpsrensning till middag vilket resulterade i en toppengod wok. Har också hunnit rensa hårddisken på datorn, lagt över en massa på min externa hårddisk och bokat tvättstugan. Tänk om man kunde vara så produktiv varje dag?