En gammal vän

Just nu känns det som att jag levet på lånad energi och måste illa kvickt komma på hur jag ska framkalla samma gnista i mig själv. I morgon börjar jag min utmaning som fyrtornet i mitt liv satt reglerna för. Alla electronics, alltså datorn, iPaden och telefonen ska bannlysas från sovrummet under kvälls- och nattetid och jag ska ta 40 minuter varje dag till att meditera och varva ner. Han är övertygad om att ska någonting ske i mitt liv så ska det vara ett projekt jag kan projektleda och få människor på denna jord känner mig så väl och ser rakt igenom mig på det sättet han gör. Det innebär att jag också litar på hans infall och förstår att om han tror att det är det som krävs för att i alla fall börja arbeta med mina sömnproblem, så är det så vi ska göra det. 21 dagar senare så får vi se om det gett effekt. Hur som helst ska jag skriva dagbok under tiden och verkligen göra mitt bästa för att inte bara låta min hjärna styra mig, utan faktiskt bestämma vad jag vill också.

 

För att förbereda mig inför utmaningen så har jag laddat ner en app som jag brukade använda mycket förra året men som av någon anledning inte hamnade på telefonen när jag bytte jobb och fick ny iPhone. Appen heter Calm och jag har också deras bok, Calm - calm the mind, change the world. Appen (och även deras hemsida) fungerar som en timer men har också så kallade "guided meditation"-program att välja bland. Man kan också välja bakgrundsljud som t.ex regn, vågor eller vind som blåser genom en åker om man bara vill ha något att slappna av till. Nu har jag dammat av kontot igen och ser fram emot att tjuvstarta med en 5-minuters session ikväll innan jag går och lägger mig. 

 

 

Innan det är dags att varva ner för kvällen så ska jag gå och handla ingredienserna till en vegansk version av Flygande Jakob och förbereda lunchlådor till den kommande jobbveckan. Efter jobbet i morgon ska jag gå och simma och förhoppningsvis hinner jag sitta kvar i bastun en stund också. Jag är tacksam för att helt slippa "måndags-ångest" med mitt nuvarande jobb och ser alltid fram emot att komma in till kontoret. I höst får jag varva kontoret med nya spännande sidoprojekt som riktigt får det att kittla till i magen när jag tänker på dem! Jag kommer så ofta på mig själv med att inte göra saker för att jag inte riktigt vågar lita på min egen förmåga. Till min stora förskräckelse så litar dock J alldeles hundratioprocentigt på just min förmåga och då kan jag ju inte dra i nödbromsen. Jag litar ju på hans omdöme och då finns det ju ingen anledning att inte lita på mig själv.

 

Det ska bli som jag vill. Det har jag bestämt.