Vecka 1, dag 2

För att det är vår ('vårkänslor' är enligt mig svenska språkets vackraste ord) och jag känner att det är lättare att behålla motivationen när man har lite struktur så har jag designat en liten 13-veckorsutmaning till mig själv, både i och utanför gymmet och simhallen skulle man kunna säga. Utmaningar är roliga i allmänhet och jag älskar när saker går synligt frammåt. Som barn packade jag valsedlar hemma vid köksbordet, det är sådant man gör när man har en mamma som är politiker, och tyckte det var roligt att se hur superstora högen av valsedlar krympte för varje packat kuvert. Samma sak med andra listor som ska betas av. Känslan av att få bocka av något på en Att göra-lista är bland det bästa som finns. 13 veckor lång är utmaningen mest för att jag ville att det skulle kännas överskådligt samtidigt som det inte var allt för tillfälligt men också för att det blir ett naturligt avbrott i rutinen hur som helst om 13 veckor då jag reser till USA för ett event som jag arrangerar tillsammans med en skådespelarvän.

 

En av de personer som inspirerar mig mest och framförallt underhåller mig bäst på youtube är Whitney Simmons. Hon har underbar energi som jag ibland själv inte alltid kan gräva fram och jag tycker samtidigt som hon har en rejäl dos med humor att hon också är duktig på att sätta ihop faktiskt användbara workouts. Ibland fastnar man i ett mönster annars där man gör lite samma sak vecka ut och vecka in och då vet jag att jag tröttnar tillslut. Inspirerad och peppad av henne har jag alltså designat ett schema för mig själv där 4 av 5 träningsdagar i veckan är en rejäl utmaning som trappas upp varje vecka. Mycket nytt blir det, mycket lämna min comfort zone och mycket träningsvärk såhär i början... och det är ju superspännande! Kul att testa och se vad man kan göra om en mpnad som man inte kan nu liksom.

 

 

Nu har jag precis påbörjat min egen utmaning som jag designat för mig själv (och den inkluderar även saker som att jag ska vara mer noggrann med min hudvårdsrutin, inte slarva med att äta frukost, dricka minst 8 glas vatten om dagen, ta tid till att meditera varje dag igen, sova mer och ha en mobilfri eftermiddag i veckan) men av egen erfarenhet vet jag att första veckan är svårast. Efter ett tag kommer man in i det och har man hittat rätt motivation så tröttnar man inte utan blir mer taggad. För mig var det stort att lägga till två minuter på min ordinarie cardio-tid idag samt att öka tempot rejält från förra veckan och känna att det finns mer att ta av. Med en allvarlig ryggskada bakom mig så minns jag väl hur det var att under flera månaders tid inte ens kunna gå mellan sovrummet och köket hemma... så ibland pirrar det i magen av lycka att jag ens kan springa igen. 

 

Just när det kommer till träning så är det nog många som ibland frestas av att låta någon slags inre eller yttre kritik eller upplevd press från något håll vara det som puttar in en i gymmet eller i en diet som man kanske inte själv egentligen är så taggad på. Dumt av många skäl! Bättre då att låta någon som Whitney istället påminna en om att det är en helt egen och personlig resa som man kan hoppa på av ren kärlek till sig själv. Det kan vara en förändring som inte alls har med träning att göra (som sagt har jag lovat mig själv att prova att sova mer i 13 veckor) men det viktiga är att man respekterar sig själv nog för att ta tiden och kraften som krävs för att identifiera vad som skulle kunna ge mer och viktig energi och våga utmana sig själv för att hitta den. Det kan man riktigt unna sig.